Medborgarförslag – skendemokrati eller begravning av medborgarnas förslag?
Man frågar sig meningen med medborgarförslag efter att ha läst Ängelholms kommunstyrelses beslut den 7 oktober 2009, § 247, angående ett förslag till förbättrat skydd av Valhallskogen som inlämnades till kommunfullmäktige i april av två närboende i Skälderviken respektive Pomona.
På Ängelholms kommuns hemsida inbjuds kommuninvånarna att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige. Om förslaget avser en kommunal angelägenhet och i övrigt uppfyller kriterierna, skall det efter beredning tas upp i fullmäktige för slutgiltigt beslut.
Utan förklaring underlåter kommunstyrelsen att ta ställning i sak till det aktuella förslaget eller att föra det vidare till fullmäktige för beslut. I stället ”besvaras” förslaget med hänvisning till ett allmänt hållet tjänstemannayttrande, där konstateras att skogen i 2004 års översiktplan avsatts som ”grönområde för friluftsliv och rekreation” samt diskuteras olika möjligheter att säkra detta ändamål. Avslutningsvis konstateras att detaljplaneläggning är det mest närliggande alternativet om kommunen vill ”i övrigt säkra området för friluftsändamål och rekreation”, samt att ”kommunen kan inte lämna några garantier för vilka beslut som framtida kommunfullmäktige kommer att fatta”.
Skogsgruppen i Skeldervikens byalag vill uttrycka sin besvikelse över kommunstyrelsens lättvindiga behandling av ett seriöst medborgarförslag. Förslaget gick just ut på, att kommunen en gång för alla skulle komma till skott med intentionerna i kommunens översiktsplaner sedan trettio år tillbaka och varaktigt säkerställa skogens fortbestånd och värde för de kringboende. Detta skulle ske genom att påbörja detaljplaneläggning i stället för de mångåriga och fruktlösa förhandlingar om förvärv av marken som förts med markägaren Valhallskonsortiet.
Med stöd av en av kommunfullmäktige antagen detaljplan som fastslår användningen Naturpark för väsentliga delar av skogen skulle kommunen kunna få formell rätt, och skyldighet, att inlösa denna mark till ett pris som står i rimlig proportion till skogsvärdet, i stället för det höga pris för exploateringsmark som konsortiet förväntar.
Eftersom en detaljplaneprocess troligtvis tar flera år, efter bl a överklaganden i flera instanser, vore det starkt önskvärt att starta ett planarbete snarast möjligt, i stället för att vänta på rätt tillfälle att förhandla med konsortiet. Tid är som bekant pengar… Men medborgarförslaget om planläggning får kommunfullmäktige tydligen inte ens chansen att ta del av.
Skogsgruppen i
Skeldervikens byalag